Blogg i Synska Guiderna

DAGEN INNAN MIDSOMMAR SKRIVER JAG I DE MINNEN JAG HAR,,,

Att forslas med båt över till ÖN där vi hade vårt sommar paradis, var alltid i lite sjö, ibland i Helt mörker, eller i snö och IS med Hydrokopter....

 

En Ö mitt i farleden emot Norrköping och Ut i Östersjön mot vilken kontinent du själv ville välja. Alltså ett ståhej i båtliv i denna farled och som VI som barn rodde ibland över, eller paddlade kajak, eller seglade I..Ja,,bland större lastfartyg som drev upp STOR sjö och ibland i dyningar som gjorde att man ibland inte såg sin egen Ö där man satt i kajaken...Ja,, i lite minnen...En farled som man satt och pimplade strömming i och de stora timmersläpen kom och man fick backa ur..DET var DEN farleden som vi på Vintern tog OSS över och till vårt sommar paradis på ÖN HÄSTÖ...

 

Jag var inte mer än året när vi kom dit och min syster pia 5-6 år kanske 7.

Vi fick lära Båtliv av de som bodde där och av deras barn, och av vår pappa Bertil som var uppfödd på Blidö med sina bröder och som van med båtar och framförallt vid kusten och havet, Och visste om fiske och sjöliv mm. hade sina Egna uppfostrings normer där vi små fick växa upp under stor del av året....Vi bodde först i Norrköping och sedan flyttade vi till Jönköping så resorna blev mest var och varannan helg ..sommar ,,ibland även som sagt vintertid..Vi fick aldrig gå nära bryggan då det var halt, kommer jag ihåg, då det var slirvigt på hällarna och isen låg tunn på träplankor och stomme som bryggan var av...SEN var det flytväst på..USCH denna babbiga flytväst,, så fort pappa fick se Oss ungar utan den skrek han..Ungar in ifrån bryggan,,ta på ER flytvästarna..osv.

Usch så sträng han var denna Bertil...ifrån Jönköping..inte sant Martin och Folke som bodde tvärs över Oss i Ert vita vackra hus på Udden stationärt..Er var han på Också,,DET var inte populärt för NI var ERA föräldrars ungar och inte behövde NI lyda då ,,Eller?..

 

Börje som var ER pappa sa,,Låt dem vara Bertil,,De har sprungit där sedan de var små och VET..Jo Jo sa min pappa,,

Året därpå, hände något..EN av Pojkarna som bodde på Ön sommartid, försvann efter en fest i Arkösund, en kille som jag bara älskade, Vi älskade på Hästö, Torbjörn,, 20 år gammal och duktig simmare och som jag kommer ihåg det studerade till sjöbefäl inom flottan?

Min far och Börje hittade honom ett par veckor senare vid Börjes Brygga där vi dessa dagar badat och dykt,,

I stor sorg såg jag som liten tjej genom vårt spröjsade fönster med vita spetsgardiner hur min far och Börje släpade honom efter båten i båtshaken och fick honom i land...Börje grät och pappa likaså.. Han las på en bår som hade använts under kriget under en pressening då han var blå och svartnade kraftfullt..i Båtvarvets verkstad där vi sprang och tittade...

DET var ingen som Då kunde konstatera dödsfallet, utan Torbjörn kördes i Båtvarvets båt över till fastlandet där en bårtaxi tog över med Anhöriga ...

DESSA minnen kom Oss på Ön att förstå och respektera dessa hala bryggor och att pontånbryggan krängde och ibland vände sig i storm mm.

Mina barnafötter fick aldrig gå barfota på ÖN utan PÅ med små stövlar eller skor, då Orm samt ödlor låg här och där och solade sig, med Min Mors blotta förskräckelse....Då hon vid Ett tillfälle, fick i vild panik en gång skydda vårt Marsvin Murre från att bli ihjälbiten..Med stormsteg och med bruna vackra ben, sprang hon med först en sked..som hon förstod INTE skulle gå så bra att slå ihjäl Ormen med utan sen med den stora stenen vid trappan... Pang..Ja,,I Minnen av min Mor Majbritt....

ÖN var ett paradis.

Dessa människor som vi fick äran, eller ska jag säga, förmånen att få bygga upp en mycket långvarig relation och vänskap, med Levde där Året runt och hade sitt levebröd på Det Egna Båtvarv, som hade reparationer samt uppläggning av alla de båtmärken som då fanns..Med anställda och de Bröder som då hade byggt upp detta båtvarv. Bertil Johansson Albin och Börje Johansson, med familjer blev våra mest omtyckta och bästa vänner under Lång tid och DET var Mycket som kom att hända dessa åren..1955-56, tills NU höll jag på att säga,,men DE som var då i våra föräldrar och som bodde i dessa ÅR då, är sedan länge borta..Tyvärr...

Att minnas de klippor som vi badade vid VI barn, med stora gummidäck som rev en på magen som blev en stor röd rand efter ventilen var, och lite bus i vågorna..Alltid med någons vakande ögon,,det kände man, men man Blev väldigt van och hade med det en känsla, som blev i ett varsel i att vara aktsam,lite Om varandra och att Alltid vara på sin vakt..

 

Att se Allt i en stor Shimär eller i att Allt var så mycket bättre förr, är nog inte så jag ville denna berättelse skulle bli, utan som det egentligen var...Ett stort äventyr i Allt som var på Hästö, i Vänner, i Sång, i Fest i grogg,, ja i lite  som var DÅ...

HUR många gånger badade inte farbror Börje med kläderna på, på Midsommaraftonen? Svar..Varje sommar,,Ett snedkliv ifrån våran båt eller någon annans båt, och Plums,,Börje i med svängande armar skrikande..Skepparmössan är på BERTIL, den är räddad!!!

 

Ja, och lite annat sattyg ifrån dessa firande gubbar som VI barn såg dem..Sittande på Bryggkanten med fötterna i sjön sjungandes i morgonkvistens soluppgång, Om bleka MÖ och Kalle Schewens vals. mm..OJ vilka filurer till Kamrater.. DE var dessa tre Bertil Min Pappa Bertil och Börje..Och Båtar OJ,

 

Vi var lyckliga med Oss, sa Pappa ibland till oss vid matbordet, med nyupptagen Fisk och Tant Naimis goda Sillinläggning som INGEN kunde slå. Ja..Tant Naimi var Store Bertil varvsägarens Fru...En Liten SÖT gammeldags kvinna med Värme i ALLT..Jag kallade henne farmor, då hon kallade MIn Pappa för hennes son..Ja,,Tant Naimi var min ädlaste skatt och trygghet i Sommaren..

Fiska fick man göra. Men var?

Fiskekort var och som de sa Då, fiskevatten...

Vi var även där väl lottade då Bröderna hade sina vatten och dit fick VI tillhöra Också..

Vi var ETT med dessa familjer i Många år..

Att när man som vuxen fick komma IN och hämta en nyrökt flundra och äta den, efter sommar nattens dans på Lånjö,,eller när man Hos tant Margit Börjes fru fick äta Fågel med hennes underbara sky och tuggummi,,ja fågelns lever..stekt i smör och med gräddiga ytskickt..DET är oförglömligt..Ja,,Hej NI som bor kvar där NI har mitt hjärta  Titti!

Somrarna blev och man låg på bryggan själv när man vuxit och blivit större och tittade ned emellan springorna...Det kluckade och kluckade och vinden låg ibland på i viken, så magen kyldes ned av både vattenstänk och vind...Jag Njöt,,jag Njöt,,Då av att bli stillad i mitt inre..Att Sia heter det NU.. Då, att bli fångad av en Stormvind,,eller kanske av hettan i att få vara ETT i det man upplevde för stunden. Jag bara älskade mig själv och växte upp i denna miljö i Hav och vind med båt och människor som jag vördar mest idag..Ann I Midsommarminnen av min familj och HÄSTÖ...Arkösund....

 

 

 

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

11.07 | 19:52

Ja jag förstår dig när det gäller vården. . Du har mycket kunskap om allt som rör människan.. Djur.. Natur.. Och du är mycket duktig.. Du känner av.

...
30.05 | 07:35

Hej. Undrar om alla människor kan lära sig att ge healing?
Stämmer det, att när man ger healing, då helar man sig själv samtidigt?

...
18.01 | 13:57

Kan bara säga underbart . Kram Gittan.

...
17.01 | 13:44

Wow vilken fin berättelse du är fantastisk mycket intressant kramizar ♥️♥️♥️♥️♥️

...
Du gillar den här sidan